Det kan väl inte poängteras nog många gånger: vikten av att vara närvarande. Men med allehanda elektroniska devices är det så lätt att vara fysiskt närvarande, utan att vara närvarande på riktigt – utan att vara närvarande också mentalt.

Ofta avslutar jag mina föreläsningar och utbildningar med den klokskapen, att det inte bara handlar om att vara närvarande, utan också härvarande. Här och nu. Med hela sig.

Härvaro, som inte finns som ord men som jag verkligen gillar, är av yttersta vikt i mötet med andra människor.

De gånger jag har lyckats föra ett bra samtal med någon – på scen eller i något annat sammanhang – så har jag varit där med hela mig och verkligen lyssnat. De gånger jag inte lyckats, har jag bara varit där fysiskt, om ens det. Då har något annat tagit min uppmärksamhet.

”Men mamma, du lyssnar ju inte”. Dotterns frustrerande utrop ekar i öronen. Numera upprepar hon inte det hon sagt när jag har svävat iväg någon annanstans med min uppmärksamhet, utan väljer att ta det någon annan gång, om ens det. Och varje gång bannar jag mig själv, för det här händer ibland. Och varje gång tänker jag att det viktigaste jag gör, är att vara närvarande, och ändå är det så svårt emellanåt.

Inleder dagen med en frukost av sällan skådat trevligt slag på Grand hotel, med en av mina tidigare medarbetare som det var alldeles för länge sedan jag såg. Fina Lena.

För några år sedan tatuerade hon in ”Nu är här” på armen. Jag frågade idag om hon ångrar den, men hon bara skakade på huvudet. Och jag förstår henne. Jag är inte mycket för tatueringar, men om jag får den idén någon gång skulle jag kunna tänka mig att kopiera hennes devis. Nu är här. Det säger så mycket. Och är samtidigt öppet för tolkningar.

Jag tänker att det som är här är just nu. Och att det som är här just nu får jag inte tillbaka. Så därför gäller det att försöka vara härvarande. Varje stund.

När dottern frågar mig vad jag önskar mig i julklapp, så kommer jag önska mig stunder när det bara är vi då vi gör saker tillsammans. Och så kommer jag att ge henne en present som hon kanske inte får veta om men som jag verkligen kommer anstränga mig för att ge henne ofta: stunder då jag är både närvarande och härvarande – med hela mig. För nu är här. Och nu går inte att få tillbaka.

  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn

Pin It on Pinterest

Share This