När Maud Olofsson på kvällens branschträff i Umeå

pratade om vad som krävs för att vi ska fortsätta ha en positiv tillväxt så berättade hon om en kinesisk talkshow hon en gång deltog i. Programledaren hade en bricka med flera betydande svenska innovationer, som kullagret och bluetooth, och berättade att alla dessa viktiga uppfinningar kom från ett litet land i norra Europa med bara 9 miljoner invånare. Och så hade han avslutat med frågan: Hur är det möjligt? Maud svarade att en stor del av anledningen är att vi har ett land med innovationsklimat där vi får tänka själva, där vi får tycka till om regeringen och till och med om vår egen chef – allt det som inte är Kina. Eftersom hon pratade om innovationer så blev programmet godkänt.

Inför den här branschträffen i Umeå, som ÅF arrangerade, har jag läst på lite om hur bra Norrland och Umeåregionen är. Och enligt de siffror jag googlat fram så har Norrland det största nettoexportvärdet per capita och värdet av det som produceras i Umeå har ökat med 7 % per år, jämfört med 2-3 % i genomsnitt för landet i övrigt. Hur många vet det? Hur många i mellan och södra Sverige vet att det just nu pågår ett gigantiskt samhällsbyggnadsprojekt i Malmfälten, där man flyttar på två hela orter för att utvinna mer järnmalm? Hur ofta pratar vi om allt det vi gör som är bra? För sällan.

IMG_0001
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn

Temat för kvällen var Rethinking engineering. Att samhällsbyggare kan lära av industrins mer snabba och effektiva arbetssätt, där de inte uppfinner hjulet varje gång de ska göra något utan återanvänder det som var bra i tidigare projekt. Om vi blev bättre på det så skulle det förmodligen gå mycket snabbare att bygga upp ett mer hållbart samhälle, som vi trivs i, som är attraktivt och som växer.

Kanske är det så att vi inte riktigt vet hur bra vi är, och därför inte är så stolta över oss själva som vi borde vara. Vi borde slänga ut jante lite oftare, slå oss för bröstet och sprida det som sker i olika delar av landet, för innovation föder innovation. Och som Maud sa i kväll så är det oerhört viktigt att vi fortsätter att vara på tå, att vi fortsätter att vara bäst, för det går fort att hamna på efterkälken.

Det är nu andra veckan i rad som jag får besöka mitt underbara Norrland, genom att vara moderator på ÅFs evenemang. Och eftersom det inte är så ofta jag har vägarna förbi min barndomsstad Ö-vik så åkte jag upp redan igår för att besöka mina föräldrar. Letade efter en sak i deras skåp och såg denna föredömliga ordning av saker i olika

kartonger. Ingen risk att något blir borttappat här. Det bästa av allt är nog kartongen med ”Jox”. Jag vet inte vad min mamma definierar som ”jox”, men det är väl sån’t som inte ryms i de andra kartongerna. Lite diverse användbart skräp. Jag inbillar mig att när jag så småningom flyttar in i vårt nya hus och får möjlighet att rensa och städa så ska jag också skaffa samma ordning, även om det förmodligen inte kommer att stå “Gardinfästen” på någon låda. Däremot så ska jag definitivt ha en kartong där det står ”Jox”. Eller två.

 

Pin It on Pinterest

Share This