Jag är inte bättre jag. Jag vill inte misslyckas. Det finns någon inneboende rädsla i att blotta sin svaghet. Kanske är det därför det är så lätt att bara skylta med sina förträffligheter i det offentliga rummet. Men varför? När Zennström i sitt sommarprogram med självklarhet berättar om alla misslyckade projekt och att han inte skulle ha kunnat lyckas så bra med Skype som han gjorde, så låter det… ja, självklart och nästan eftersträvansvärt. Men så kommer tanken: “Lätt för honom att säga som idag är multimiljardär”. För det är så lätt att bara fokusera och marknadsföra det som går bra.

SvD berättade i helgen om Skinnarmos misslyckade expedition för att söka efter 1800-talsäventyraren Adolf Erik Nordenskiölds gamla skepp Vega utanför Grönland. En expedition han själv benämner “den mest lyckade misslyckade expedition jag genomfört.” Vilken skön inställning! På frågan om resan var helt förgäves svarar han:
Forskarna ombord har fått massa data. Vi har haft en fantastisk tid. Det är bättre att ha försökt och misslyckats än att inte ha försökt alls, men tyvärr gick vi inte i mål.”

Det är bättre att ha försökt…

I dagens DI Debatt  skriver Per Schlingmann bland annat om att ledarskap handlar om mod att fatta beslut om förändring, att ta risker och att gå på intuition. Att det handlar om att prova det nya och ta risken att misslyckas. En bra och läsvärd artikel som mycket gör reklam för hans nya bok “Stå aldrig still”. Han avslutar artikeln så här:
“För de företag och organisationer som vill bli framgångsrika handlar det om att möta behovet av förändring proaktivt. Genom att våga prova det nya och riskera att misslyckas tar man också chansen att bli en vinnare. Min slutsats är därför enkel. Sluta inte. Lär av misstagen. Ompröva beslut och prova nya vägar, men stå aldrig still!”

Det borde väl gälla såväl Skype-grundare, äventyrare som oss andra – som egentligen inte vill misslyckas, men som förmodligen inte har något val om vi vill komma framåt.

Pin It on Pinterest

Share This