Det är en enorm förmån att få leva med barn. Stundtals en enorm utmaning också. Igår kväll när det blev lite tjafs och osämja i lägret hemma så pratade vi om vad man säger till varandra. Och jag försökte få dem att tänka tvärtom. Att det är fantastiskt tur att det finns syskon och att det känns mycket bättre om vi istället väljer att säga positiva och snälla saker om varandra, istället för negativa. För taskiga ord kan man aldrig ta tillbaka. Det som är sagt är alltid sagt.

– Men man kan ju alltid be om förlåtelse om man säger något dumt.

Det är sant. Att be om förlåtelse är något jättebra. Men orden är fortfarande sagda. Och de kan ha sårat. Det såret kan läkas, och blir mer läkt av ett förlåt, men det finns fortfarande kvar där. Orden har ändå levererats en gång. De har sårat. Det går aldrig att göra ogjort.

Det här gäller inte bara barn, som lätt säger lite oförhastade saker, det gäller i allra högsta grad mig själv också. Så talesättet att tänka efter två gånger är oftast riktigt bra, men kan vara oerhört svårt när allt går fort och affekten lurar runt hörnet.

Ord är något bra. Ord är viktigt. Men det är inte alltid de behöver bli sagda.

Pin It on Pinterest

Share This