För mig är det ett wake-up-call. Jag har fram till nu inte fattat. Inte fattat vidden, innebörden, allvaret. Men nu börjar polletten trilla ner, så att säga.

År 2050 har jordens befolkning ökat till 9 miljarder människor. 80% av oss kommer då att bo i städer. Städerna breder ut sig på ett sätt som tvingar fram längre och längre transporter av det vi odlar. Samtidigt tar vår odlingsbara mark slut. Vi går mot en framtid där allvarliga konflikter om mat som resurs står inför dörren.

Vad gör vi när jorden tar slut? När maten tar slut? Vad händer om vi fortsätter att leva som vi hittills gjort i tron att det inte kommer att krisa? Att allt kommer att lösa sig? Som det alltid har gjort…

Just nu hålls Urban Agriculture Summit i Linköping, där jag är moderator. Jag känner mig otroligt priviligierad som får leda så många olika typer av möten och konferenser, och jag känner mig hedrad som får vara med i just det här sammanhanget. Det är så otroligt lärorikt. Så många insatta och kunniga människor som brinner för att skapa en bättre och mer hållbar värld. Som vi kan lämna till våra barnbarn.

If not now – when? If not here – where? And if not we – who?

Huvudfrågorna på konferensen är tydliga. Om inte vi gör något, här och nu, vem ska då göra det? Plantagon, som ligger bakom allt detta, är ett spännande projekt och bolag som planerar att bygga ett stort växthus i Linköping.

TV4 gjorde ikväll ett långt inslag om det, och jag skymtar i röd kjol på scen när jag intervjuar tre personer i inledningen av konferensen.

http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2266343&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se&starttime=760

Vad det handlar om är politiskt mod, nya affärsmodeller, förändrade konsumentbeteenden, investeringar, forskning och innovationer. Precis det jag vill vara en del av.

Imorgon är sista dagen på konferensen. Men det är inte sista dagen jag funderar på vad jag kan göra, och göra annorlunda, idag.

 

Pin It on Pinterest

Share This