Frågan kan tyckas ha en självklar plats, men min uppfattning är att den ställs alldeles för sällan: Vad är viktigt?

Åt igår kväll middag med en av mina käraste vänner, Ingela. Underbar råbiff på den trevliga kvarterskrogen De Ville. Samtalet kretsade kring många både djupa och omtumlande ämnen. Ingela sa att hon ofta frågar sig just “Vad är viktigt?”. Ofta i situationer när åsikterna går i sär och till synes banala frågeställningar får oproportionerligt stor plats. Ställs den frågan så brukar det bli solklart om ämnet är värt att tjafsa om, eller strida för. Oftast är det inte längre lika viktigt.

Jag tänker att just den här “Vad-är-viktigt-metoden” verkligen går att använda med framgång i livets alla situationer. På jobbet, i tuffa prioriteringssituationer, i konsumtionshetsen…

Lyssnade under morgonpromenaden imorse på radioprogrammet “Katarina Hahr möter” från december förra året då hon samtalade med Amelia Adamo. Om Amelias uppväxt, vad som format henne och om hon ser sig själv som lika energisk och effektiv som alla andra gör. En sak som Amelia sa som jag fastnade för var att hon inte drömmer och planerar. Hon vill ha det bra just nu och ser till att det blir bra nu. Jag gillar den inställningen. Att inte bara leva för morgondagen och allt fantastiskt som eventuellt kan hända då, utan att se till att det liv jag har just nu är det bästa jag kan ha.

Vad är viktigt?

Om vi ställde den frågan lite oftare kanske klagomålen över väder och vind och försenade tåg elimineras, till förmån för mer positiva tongångar och uppmuntrande ord. Möjligheten att förändra denna trångsynthet vi så ofta fastnar i, att verkligen på riktigt leva i det som är just nu, den finns. Om vi vill. Om vi fokuserar på det som är viktigt. Och bara det.

Frågan kan tyckas ha en självklar plats, men min uppfattning är att den ställs alldeles för sällan: Vad är viktigt?

Åt igår kväll middag med en av mina käraste vänner, Ingela. Underbar råbiff på den trevliga kvarterskrogen De Ville. Samtalet kretsade kring många både djupa och omtumlande ämnen. Ingela sa att hon ofta frågar sig just “Vad är viktigt?”. Ofta i situationer när åsikterna går i sär och till synes banala frågeställningar får oproportionerligt stor plats. Ställs den frågan så brukar det bli solklart om ämnet är värt att tjafsa om, eller strida för. Oftast är det inte längre lika viktigt.

Jag tänker att just den här “Vad-är-viktigt-metoden” verkligen går att använda med framgång i livets alla situationer. På jobbet, i tuffa prioriteringssituationer, i konsumtionshetsen…

Lyssnade under morgonpromenaden imorse på radioprogrammet “Katarina Hahr möter” från december förra året då hon samtalade med Amelia Adamo. Om Amelias uppväxt, vad som format henne och om hon ser sig själv som lika energisk och effektiv som alla andra gör. En sak som Amelia sa som jag fastnade för var att hon inte drömmer och planerar. Hon vill ha det bra just nu och ser till att det blir bra nu. Jag gillar den inställningen. Att inte bara leva för morgondagen och allt fantastiskt som eventuellt kan hända då, utan att se till att det liv jag har just nu är det bästa jag kan ha.

Vad är viktigt?

Om vi ställde den frågan lite oftare kanske klagomålen över väder och vind och försenade tåg elimineras, till förmån för mer positiva tongångar och uppmuntrande ord. Möjligheten att förändra denna trångsynthet vi så ofta fastnar i, att verkligen på riktigt leva i det som är just nu, den finns. Om vi vill. Om vi fokuserar på det som är viktigt. Och bara det.

Pin It on Pinterest

Share This