Jag möter fler och fler som blir som galna efter 40 trots att de aldrig varit det innan. Kanske vågar de öppna sig för mig eftersom jag är likadan. Det börjar lite smått, sedan blir det ett beroende innan det övergår i något som i alla fall för omvärlden närmast kan liknas fanatism. Jag tänker på träning.

Själv ligger jag i beroende-fasen, men inser att jag har potential att bli mer åt det fanatiska hållet. De senaste månaderna har jag tränat i snitt en timme om dagen, och jag ägnar mig åt allt från power walks med hunden tidiga morgontimmar, till styrketräning med PT, löpning, skidåkning och simning. Idag började jag med en halvtimme rask promenad i soluppgången för att sedan hänga på maken till simhallen och träna crawl under en halvtimme. Riktigt skön start på dagen. Men visst är det också lite roligt att logga allt jag gör på Funbeat och Runkeeper så att jag kan jämföra hur jag ligger till totalt sett mot mina mål, och även se hur mina vänner tränar (och gärna slå dem!).

Jag ska göra en sprint-triathlon i augusti (den kortaste formen av triathlon) och det sätter ju en viss press. Därav crawl-träningen (jag som varit så nöjd med bröstsim, men inser att den snabba farten uppnår man inte med bröstsim). Men i en triathlon ingår även cykel. Inte min starka sida. Heller. Så nu måste jag ta tag i det. Vilket jag har sagt ett tag nu.

Åt lunch med min fantastiska ex-kollega och ex-kund och gode vän Alexander Hellström igår och då visade det sig att han blivit en riktig cykelfanatiker. Efter 40. Tränar tre gånger i veckan (vilket också blir en timme om dagen räknade vi ut) och visste exakt vilka cykelkomponenter jag behöver kitta min nya cykel med för att bli en biten cyklist. Och att jag behöver börja använda Strava-appen (alla dessa appar). Så nu letar jag cykelklubb för amatörer norr om Stockholm. Vet du någon?

“You are never too old to set another goal or to dream a new dream”. Så sant som C.S.Lewis sagt.

Pin It on Pinterest

Share This