Det sägs att de personer som sätter upp tydliga mål också når längre än de som inte sätter upp några mål alls. Känns rätt givet eftersom man ju blir mer fokuserad om man vet vart man ska. Jag älskar Nalle Puhs kloka ord: “Om man inte vet vart man ska, är det inte någon idé att skynda sig, för då vet man ju ändå inte när man är framme”. Väldigt vanligt av företagsledningar att förvänta sig stordåd av personalen, trots att målen saknas eller är tämligen otydliga.

När det gäller mitt yrkesliv har jag satt upp tydliga och högt ställda mål, som känns som en rejäl utmaning men inte alls omöjliga att nå. Bland annat att jag vill bli Sveriges mest anlitade moderator (finns en del undermål som kvantifierar just det). När det gäller min hälsa har jag också satt upp mål. Det är det senare som fyller mig lite extra just idag.

För efter att ha kunnat jogga varannan dag hela sommaren känner jag mig taggad. Mina knän håller! Det i kombination av att jag blev så inspirerad av makens fantastiska prestation på Midnattsloppet i helgen (målet var att springa under 50 minuter och han sprang på 47,55) har lett till att jag bestämt mig för att springa Hässelbyloppet om ett par månader, 13 oktober. Mål: 10 km under 60 minuter. Det är visserligen inte ett så långt lopp, men för mig känns det som en lagom utmaning just nu efter att inte ha kunnat springa nästan alls de senaste fem åren. Sedan har jag redan nu bestämt ska jag springa Midnattsloppet nästa år på bättre än 57 minuter. Ett år kvar.

Kommer att konsultera en tränare så att jag får ett riktigt bra styrketräningsprogram för mina knän (det är de senaste två årens styrketräning i kombination med nya skor som gör att jag kan springa idag) och kommer att följa ett träningsprogram på Marathon.se för att klara Hässelbyloppet på 50 minuter (jag tog det istället för 60-minutersprogrammet då detta kändes lite roligare). Kört första passet idag tillsammans med min trogne springkompis Zigge (fördelen med att springa med hund är att man ibland måste ta kisspauser).

Två framgångsfaktorer till att min Mats fick så bra tid på Midnattsloppet i lördags var dels att han följt träningsprogrammet på marathon.se rätt noga, och dels att han gått ner 7 kg i vikt. Så jag tänker ta till mig av båda – följa programmet och bli av med några kilon (inte helt fel efter ett par extrakilon i sommar). Det borde mina knän gilla. Så nu sitter jag här på tåget till Jönköping och knaprar blomkål…

En ny höst har börjat. Sällan har jag känt mig så taggad. Och nu är det offentligt också. 🙂

Pin It on Pinterest

Share This