Vem som helst kan sätta kniven i vem som helst vart som helst, i princip, för att utföra en skönhetsoperation. Fler och fler dör i hudcancer för att vi inte skyddar oss som vi borde. I Sverige 2014. När ska det bli bättre?

Det var två av de oerhört angelägna ämnena som behandlades under skönhetsmässan Acadermia i helgen där jag var moderator. Acadermia vill vara Sveriges viktigaste event för en säkrare och tryggare skönhetsbransch. En bransch som omsätter mångmiljardbelopp. Och mitt bland alla plastikkirurger, hudföryngringsbehandlingar, skönhetsprodukter och nyttiga gröna drinkar så brottas viljan av att påverka regleringen av branschen så att den blir mer seriös, säker och trygg för konsumenten. Detta så reglerade land på så många andra områden, ligger långt efter ur ett internationellt perspektiv. Men Socialstyrelsen lyser med sin frånvaro. Socialstyrelsen, som i somras fick ett halvlamt förslag till reglering, har inte gjort någonting. Politikerna gör ingenting. Inte många inom media uppmärksammar det hela heller. Det är rätt tyst.

Charles Randquist från Victoriakliniken höll ett brandtal om vikten av att konsumenten, det vill säga kvinnor, gör sin röst hörd. Att de vågar prata om det som i Sverige är så tabu. För att sätta mer press på lagstiftningen. Av alla de skönhetsoperationer som görs i Sverige varje år, görs 85% på kvinnor. Om situationen varit den omvända, att 85% av alla skönhetsoperationer utförts på män, så hade branschen varit reglerad. Där är Charles och jag överens. Vi är också överens om att kvinnor inte borde behöva göra sin röst hörd för att det ska bli en förändring. Men det händer ju ingenting. Många utsätts varje år för oseriösa behandlingar som förstör så mycket. Hur många det är vet vi inte. För ingen vill prata om det. Allra minst den som utsätts för det. För det är tabu att prata om att man opererar sig i Sverige. De flesta vill inte att det ska synas. Och de flesta vill inte bli klassade som korkade bimbos. Därför är det tabu. Därför blir det inte någon reglering. En kvinnofråga?

Något vi däremot gärna visar upp är vår solbränna efter den fantastiska semestern i Thailand. Men vi förstår inte att vår hud inte klarar så mycket sol, och att om den blir bränd så ökar risken för den dödliga hudcancern Malignt Melanom. Fler dör av det än i trafiken varje år. Ändå är det som att vi inte tar det på allvar. Idag hölls en intensiv diskussion om vad vi behöver göra för att skydda oss bättre. Sola lagom är det viktigaste. Det handlar alltså inte om att inte vara i solen alls, utan om att vara det med måtta och gärna strunta i solstrålarna mitt på dagen då solen är som starkast. Att använda solskyddsfaktor är en annan viktig sak. Helst mellan 30 och 50 och rejält med kräm. De flesta tar för lite. En flaska ska inte räcka till så många gånger. Vilket betyder att den inte kan överleva till nästa år, utan att vi behöver köpa nytt varje år. Kvaliteten håller inte över tid. Och så fort vi ser en förändring på vår hud, som nya födelsemärken eller gamla födelsemärken som förändrar sig, så ska vi kolla upp vad det är. Aldrig vänta. Där har vi ett stort ansvar själva.

Min förhoppning är att Acadermias duktiga grundare Catarina Pap de Pestény och May Otero orkar fortsätta driva mässan, och den grundläggande viljan att förändra en bransch som ständigt växer, men som inte lagstiftningen vill ta ansvar för.

Paneldebatt om solskydd
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn

Paneldebatt om solskydd, med Irene von Arronet, Margareta Frohm Nilsson och Christina Mattson

Irene von Arronet, Margareta Frohm Nilsson och Christina Mattson
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn

Irene von Arronet, Margareta Frohm Nilsson och Christina Mattson

Pin It on Pinterest

Share This