Blev återigen påmind om hur skört livet är ikväll. På väg hem från stallet på en smal väg genade den mötande bilen i en skymd kurva. Hade jag kommit in i kurvan ett par tiondels sekunder tidigare hade jag med största sannolikhet inte hunnit väja. Nu gick det bra, men jag är fortfarande skärrad. Det var så otroligt liten marginal. Max några millimeter… Det var så nära.

När livet ställs på sin spets, bleknar det mesta i jämförelse. Det som blir tydligt är att änglavakt finns på riktigt. Att det är bättre att vara helt observant på vägen istället för på telefonen. Och att livet är alltför värdefullt att ta för givet.

Det kanske inte är så dumt att leva, njuta och älska som om idag var den sista dagen. Fast jag hoppar gärna över dödsångesten och paniken, för att kunna ägna mig helhjärtat åt att njuta och älska!

Pin It on Pinterest

Share This