Det är idag mitt nya år börjar. Vet att vi redan är inne på dag åtta, men de första dagarna har jag bara njutit med familjen i Åre så det är först idag min vardag har börjat igen. Under de här dagarna i ledighet har jag dock funderat på mitt 2015 och vad jag vill uppnå. Satt upp några mål och gjort en strategi, framför allt en strategi för mitt företag men jag har också några konkreta saker på hur jag ska förbättra saker i mitt privata liv, både när det gäller träning och relationen till mina barn och min man.

Det sägs att de som lever i de lyckligaste relationerna är de som sätter upp mål för sitt förhållande och gör strategier för hur målen ska nås. Jag undrar hur många som egentligen gör det? För några år sedan, när jag och min man hade lite svårt för att förstå varandra, så gick vi till en duktig terapeut. Hon undrade om vi hade någon gemensam vision för vårt liv. Vi svarade lite vagt och sedan tog vi fram gemensamma värderingar för vad som är viktigt för oss och hur vi ska agera i olika situationer då det vanligtvis knöt sig. Vår relation har bara blivit bättre och bättre efter det. Men så har vi också varje år pratat om vad som är viktigt året som ligger framför och vad vi gemensamt ska prioritera och vad som behöver förbättras för att vi ska kunna leva det liv vi vill.

Men allt kan vi inte påverka. Tomas Sjödin hade som vanligt ett riktigt bra vinterprogram i P1 på annandagen som jag verkligen rekommenderar dig att lyssna på. Du kan höra programmet här. I början av programmet pratar han om att det är få saker vi kan påverka, så det gäller att vara flexibel, rörlig och nyfiken. Han har förlorat två av sina tre barn, och berättade i programmet om hur han som tonåring fick sladd på bilen som resulterade i en dödsolycka, av sin bästa vän som satt bredvid i passagerarsätet. Livet ger och livet tar, och man måste förhålla sig till det med stor rörlighet, menar Tomas. Det mesta blir som det blir och därför kan vi redan från början reducera bekrymrandet till hälften. Att just nyfikenhet, lyssnande och flexibilitet väger tyngre än beslutsamhet. Han menar att den sortens hållning kallas förtröstan. Förtröstan. Att våga tro på trösten innan man egentligen har fått den och lita på att det kommer att gå bra. Och att om det inte går bra, så kommer det att ordna sig på något konstigt sätt ändå.

Och jag tänker att det är en rätt skön inställning för 2015. Jag vill inte helt reducera bort beslutsamheten och målsättningarna jag har på både det privata och professionella planet. Jag vet att när jag sätter upp ett mål som jag sedan når, så mår jag så ofantligt bra. Men jag vet också att jag kanske i högre utsträckning behöver lära mig att bara åka med på livets väg. Och öka på dosen av förtröstan. Kanske blir livet mindre stressande då?

Om du inte tror att förtröstan är enda svaret så har Expressen skrivit en ovanligt bra guide till hur vi ska leva mindre stressigt under 2015. Många saker kan vi välja. Andra inte. Det kanske är det som är tjusningen med detta liv…

Pin It on Pinterest

Share This