Vad häftigt det är när man lyckas nå sina mål! För två månader sedan offentliggjorde jag mina mål på denna blogg. Både mina yrkesmässiga och mina hälsomässiga/sportsliga. Mitt mål var då bland annat att springa Hässelbyloppet under en timme. Jag har sedan dess börjat träna med personlige tränaren Joe två gånger i veckan (och bland annat lyckats hoppa jämfota högre än jag någonsin trodde var möjligt, du kan läsa om det här), gått ner ett par kilo och fortsatt att jogga några gånger i veckan. Men det har den senaste månaden varit lite motigt. Efter en riktigt bra spring-sommar, där jag trots knasiga knän kunnat springa längre och längre, så har det gått bakåt och jag har inte kunnat springa längre än 7 km utan att få riktigt ont i knäna. Min tränare Joe har gett mig bra övningar, med fokus på mycket stretch för att förlänga lårmusklerna.

Jag missade Hässelbyloppet förra veckan då jag istället åkte och hälsade på min pappa som hastigt hamnat på sjukhus (och som mår mycket bättre nu). Därför var det väldigt bra att min man Mats för några veckor sedan initierade DJursholmsloppet. Ett enmilslopp i Danderyds vackra omgivningar som gick av stapeln igår. Trots relativt kort framförhållning var vi ett knappt 20-tal löpare som slöt upp, och nästan lika många som hejade.

Jag var faktiskt lite nervös innan. Nervös för att mina knän inte skulle hålla. Var värdelös i att peppa mig själv med positiva tankar. Och hela loppet var en kamp, en förhandling om att inte ge upp och att hitta ett komfortabelt flyt. Vid fem kilometer började det kännas riktigt bra, men strax efter sex kilometer började jag känna av höger knä och flytet jag känt i en kilometer försvann. Försökte att peppa mig med goda tankar som att jag “är snabb och lätt”, men det gick inget vidare. Därför var det så otroligt bra att vi var flera som sprang. Jag hade alltid någon att ta rygg på, men jag var mentalt trött. Orkade inte spurta på slutet. Men jag kom i mål med inte så ont i knät. På precis över 55 minuter. Mer än fyra minuter bättre än jag satt som mål. En seger! Jag har så vitt jag kommer ihåg aldrig sprungit en mil så snabbt. Och då är det inte så snabbt egentligen eftersom de flesta andra som sprang igår var snabbare. Så nu är jag taggad att förbättra mig ännu mer till nästa år. Känns som att den största förberedelsen då behöver vara mental.  😉

Efter loppet grillade vi hamburgare och sedan var vi tre familjer som åkte till Mörbybadet och fikade och bastade. En fantastiskt trevlig

2013-10-19 13.14.41
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn
2013-10-19 13.14.51
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn
2013-10-19 13.14.55
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn
2013-10-19 13.15.05
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn
 
2013-10-19-13-15-32
  • Facebook
  • Twitter
  • Google+
  • Pinterest
  • reddit
  • LinkedIn

Pin It on Pinterest

Share This