“Om man inte är närvarande i det man gör, lever man verkligen då?”

Orden är äventyraren Annelie Pompes. De två Pactadagarna som jag modererade igår och idag avslutades med hennes syn på riskhantering och konsten att vara närvarande. Annelie har satt världsrekord i fridykning och bestigit världens högsta berg, och hennes föreläsning handlade mycket om att det inte finns några problem, om jag istället ersätter det ordet med “utmaning”, och att de hinder jag upplever sätter jag själv – i mitt huvud. Jag kan påverka min egen inställning till så mycket, genom mina tankar och genom mitt mod. När jag bestämt mig för att göra något handlar det om att ta det första steget. Sedan nästa steg. Sedan nästa. Inspirerande att lyssna på någon som verkligen lever så.

Det låter så självklart när man sitter på första parkett och insuper visdomen under en avslappnad timme på IVA:s konferenscenter på Grev Turegatan. Men när verkligheten slår en med full kraft, är inte de nya insikterna lika påtagliga och självklara längre.

Det var just det som hände mig idag. Efter konferensen var det dags att ta tag i veckans andra träningspass med min PT Joe. Joe har tränat amerikanska marinkåren och är inte en person man säger emot när han ber en göra någon mer eller mindre konstig övning. Men när han ställde sig framför den här lådan på nästan 1 meter (enligt Joe är den det) och bad mig hoppa jämfota upp på den, så skakade jag bara på huvudet. Jämfota! Så högt! Aldrig!

Jag gjorde ett försök, kom halvvägs och kände mig nästan lite rädd. Då bad han mig att testa med en fot för att känna efter. När det gick bra så sa han åt mig att försöka få den andra foten att synkronisera med den första. Det hade gått en minut. Efter ytterligare ett par minuter såg det ut så här:

[videojs mp4=”https://bellacom.se/wp-content/uploads/2013/09/20130919-215128.mov” width=”100%”]

 

I made it! Det som kändes helt omöjligt först, tog bara ett par, tre minuter att övervinna, och jag kunde hoppa jämfota nästan en meter! Jag är inte någon atlet, men jag har en tränare som älskar att få sina adepter att bokstavligen krossa sina gränser. “I see the potential in people, not their limitations”.

Sedan bad Joe mig hoppa tio gånger till. Det gick det också. Nu känns träningsvärken. 😉

Annelie hade rätt. Om man byter ut ordet problem mot utmaning, om man väljer att tänka att det faktiskt går, då kan det också gå. Det mesta sitter i huvudet.

Pin It on Pinterest

Share This