Återkommer till det gång på gång. Det ska vara roligt. Annars får det vara. Att jobba alltså. Det vi ler åt när vi gör, det ska vi göra mer av, för det är det vi i regel gör bäst. Men hur funkar det med den nedärvda sanningen “det kan inte vara roligt jämnt”? Den kanske stämmer, till viss del, men det som inte är roligt kanske kan få mindre utrymme i våra liv om vi lägger mer tid på det vi verkligen gillar.

Samtalade med en i mitt tyckte framgångsrik person häromdagen. Han berättade om en musiker med en fantastisk personlighet. En musiker som inte konkurrerade utan som fick alla han spelade med att må bra, genom sitt sätt att vara. Han var inte den skickligaste musikern, men han fick flest förfrågningar. Alla ville jobba med honom.

Läste en rätt intressant guide om hur man rekryterar rätt personal. En metod som utgick mer från magkänsla än personlighetstester. Just för att det är viktigare att den som rekryteras har passion och rätt känsla för jobbet, än rätt teoretiska kunskaper.

Vår personlighet och hur vi är påverkar andra runtomkring. Om vi älskar det vi gör så kommer det att märkas, och fler vill jobba med oss. Precis som att vi kommer att tycka om det vi gör ännu mer om vi tycker om de vi har omkring oss och som vi jobbar med. Låter som en enkel ekvation, men är inte det i praktiken. För den kräver vissa förändringar och justeringar. Att inte bara fortsätta i samma hjulspår, utan våga säga nej, för att ge plats för det som är roligt. För i ärlighetens namn, hur många i din jobbomgivning skulle du helst sparka ut från din jobbvardag?

Jag vill le mer. Jag vill jobba med roliga människor. I roliga uppdrag. Det är då jag presterar som bäst. Vilken tur att jag är på rätt väg. Det är mycket som är riktigt roligt. Nu gäller det bara att hålla i så kommer det mera och flera.

Pin It on Pinterest

Share This