Så länge vi har en kraftigt ojämn balans i det svenska näringslivet mellan män och kvinnor så kommer vi att diskutera hur bra vi är på jämställdhet. Det är inte någon slump att Fi! får så många anhängare just nu. Många har tröttnat på den skeva situation detta fina land befinner sig i. En inte helt kvalificerad gissning är att vi kommer att se Fi! i riksdagen också om några månader.

Tittar vi på arbetslivet i stort så förändras det med en rasande hastighet. Vi ser yrken växa fram som vi för tjugo år sedan trodde var fiction. Frågan är hur spelreglerna ser ut? Förändras de i takt med att näringslivet i övrigt förändras, eller står det still på toppen? Svaret känns rätt givet för oavsett vad vi tycker så finns den där – obalansen i våra ledningar och styrelser. Även om det sker en långsam förbättring. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ökar för första gången på tre år, enligt Andra AP-fondens årliga kvinnoindex som publicerades igår. Det är visserligen positivt, men fortsätter utvecklingen i samma takt som de senaste tio åren så kommer det att ta 30 år för företagsstyrelser och 48 år för företagsledningar att bli jämställda.

En internationell undersökning Grant Thornton gjort, bland 45 länder, visar att medan Sverige  har 26 procent kvinnor i ledningsgrupperna har Ryssland 43 procent, Lettland 41 procent, Botswana 32 procent och Italien 30 procent. En fjärdedel av svenska företag saknar kvinnor helt i ledningsgruppen. Vi är inte riktigt bäst i klassen…

Styrelsebalansdagen, där jag hade förmånen att vara moderator, diskuterades spelreglerna på toppen av en mängd initierade och kunniga personer. Finns det ett glastak där männen proppar igen för duktiga kvinnor? Finansmarknadsminister Peter Norman berättade hur de jobbar i de statliga bolagen, som under de senaste åren lyft andelen kvinnor till 50 procent. Fd jämställdhetsministern, numera hållbarhetschef på ÅF, Nyamko Sabuni berättade om sin syn på jämställdhet och Olof Stenhammar uppmanade kvinnor att ta mer plats. Sara Haraldsson berättade om sina erfarenheter som förminskad kvinnlig ledare, och att det var det som fick henne att börja ändra spelet genom att grunda Maktsalongen. Professor Anna Wahl har i 20 år forskat om utvecklingen i näringslivet och menade att kvotering bara är ett verktyg, och ska inte ses som mer kraftfullt än vad det är. Ingen icke kompetent kvinna kommer att få ett uppdrag genom kvotering, det är fortfarande kompetens som är överordnat.

För ett par dagar sedan kunde vi läsa att Kollegiet ökar trycket. De menar att utvecklingen går för långsamt och att många valberedningar inte lever upp till kodens krav om motiveringar vad gäller könsfördelning. De vill att ägarna påskyndar utvecklingen mot cirka 40 procents andel för det minst företrädda könet sammantaget i börsbolagens styrelser år 2020.

Det är inte någon lätt fråga. Vissa tycker att kvotering vore ett sätt, andra inte. Vissa tycker att det ligger hos kvinnorna att ta för sig mer, lyfta varandra och inte skylla på männen, andra att det är männen som proppar igen. Kanske är det så att det proppas igen från båda håll? Och att det krävs en förändring från både kvinnor och män för att det verkligen ska bli den utveckling vi vill ha.

Pin It on Pinterest

Share This